har det varit idag. Hur trögt var det inte att kliva upp när man tror att det fortfarande tror att det är natt?
Som tur var så behövde jah inte oroa mig för att jag skulle somna på bussen. Chauffören pratade med med oss hela resan. Inga värdsliga saker, men ändå så pass att jag höll mig vaken. Morgon mötet gick oväntat bra. Då kännde jag mig inte ens trött. Men vid fyra, när jag vet att det bara är en halvtimme kvar. Då var det nära. När jag kom hem stupade jag i säng. Vaknade förskräckt halv åtta och insåg att jag hade en kvart på mig att ta mig till träningen. Jag kom i tid. Men jag var som en yr höna under hela träningen.
Bra jobbat. 

Vilket onödigt vetande va:P

Hatar när man inte kan sova. Iaf när man vet att man måste sova för att orka med nästa dag. Ibland är man till och med trött, men då går det inte bara för att man är så stressad över att man måste sommna.
Just nu kan jag inte sova. Jag är inte trött och jag lär inte bli trött än på nån timme. Har ju inte lagt mig innan halv två dom senaste ja veckorna. Så vaför skulle det hända just ikväll. Det är bara att hoppas på att jag hör signalen på mobilen imorron och att jag tar mig till jobbet. Första riktiga prövningen kommer när jag sätter mig på bussen. Jag får inte sommna där. Sen kommer det andra och kanske det värsta hotet. Att jag sommnar på morron mötet. Det har varit nära flera gånger. Inte att jag somnat. Men att jag har nickat till. Och det är sååå otroligt pinsamt!!
Och inte kan jag hälla i mig kaffe heller. Tro mig jag har försökt men, den drycken faller mig inte i smaken...
Nu ska jag iaf göra mig iordning för att kunna sova. Mirakel har väl inträffat förr?!
Kalimera!