Jag visste inte att dom var så pass starka. Inte förren det gled ur mina händer. På blott några sekunder var det borta. Jag visste inte ens varför eller hur. Men det gör man väl aldrig. Allt blev som svart. Tomt. Jag såg allt gå som en revy. Jag blev ledsen, besviken och tillslut arg. Hur kunde jag låta det ens hända. Men lika snabbt som det försvann så kom det tillbaka. Nästa som om ingenting hade hänt. Fast ändå så känns det starkare...

Nog svammlat. Imorse letade jag mig ut i dimman med jack. Såg ju knappt vart man satte fötterna. Sedan somnade jag gott om.
Vid två tiden tog jag en lång prommis, dimman hade nu lättat och nu såg man en stor gul sol ist:) Riktigt skönt !
Resten av dagen har jag inte gjort så mycket. Va till farmor en sväng och fikade.
Har varit lite orolig över jack idag, han åt varken frukosten i morse eller middagen:/ Jag fick sitta och mata han med korv. Sedan när jag var ute i skogen med honom så gick han sakta bakom mig. Annars älskar han att springa fritt i skogen. Så det betydde ju att något inte är som det ska.
Men nu när jag satt och tittade på tv:n hörde jag att han var i köket. Jag gick senare och kolla och då hade han iaf ätit maten. Jag hoppas det är bättre imorgon. Man blir ju så orolig! Och jag vill ju inte ringa å oroa mamma heller. Hon kan ju ändå inte göra något!

Nä nu börjar filmen på 3:an igen!
Ciao! <3